Snart 2 veckor kvar!

Idag fick jag mail från Antelope Park i Gweru. Såhär började det:

"Dear Volunteer, Hello! It won’t be long until you are with us in Zimbabwe, and we thoroughly look forward to meeting you. We really hope your time with us is enjoyable as well as being productive and beneficial to our lions, the community, the project and to you personally. "

Jaa, det är väl först nu när jag läste igenom allt jag skulle tänka på som jag verkligen börjar fatta att om knappt 2 veckor ska jag faktiskt påbörja den 28 timmars långa resan innan jag är framme på projektet.
Hem vägen blir aningen längre. Den inleds med nästan 12 timmars väntan på flygplatsen... spännande... sen en flygresa på totalt 18 timmar. Jag ska nog lyckas roa mig, får göra som Tom Hanks i The Terminal kanske skaffa både jobb och vänner på flygplatsen. 

Hur som helst, det är vinterperiod nu när jag ska åka, så det blir ju ingen solsemester direkt! Det blir till att packa ner vantar och mössa för kyliga nätter. Dagarna däremot går väl att jämföra med svensk sommar, allt mellan 15-25 grader fast troligen utan regn. Jag tror faktiskt det blir väldigt lagom skönt väder om man ska vara ute och jobba varje dag. 

För er som undrar vad jag egentligen kommer få göra där så kan ni läsa nedan :

Arbetsuppgifter

De få reservat som återstår i Zimbabwe är oerhört värdefulla och måste till varje pris skyddas. Därför kommer en del av dina arbetsuppgifter att innebära hjälp med att hitta och ta bort fällor, kontroll för hål, ha koll på stängsel samt att reparera dem. Dessa verksamheter är vanligtvis till fots i reservatet och som en utbildad guide har hand om.

Dessutom kommer du:

• Hjälpa med den dagliga driften
• Daglig passning av lejonungar så de börjar vänja sig till ett liv i det fria
• Mata och ta hand om lejonungar
• Daglig rengöring av burar och inhägnader
• Rykta och rida hästar
• Visa besökarna runt reservatet
• Deltagarna kommer också att delta i några guideturer
• Utbildning om elefanter
• Eventuellt delta på elefantturer

Höjdpunker:

• Gå tillsammans med lejonen och känn spänningen när du är med i de unga lejonens jakt och upplärning av att förfölja sitt byte.
• Mata lejonungar med nappflaska och var med och ta hand om den dagliga vården.
• Upplev den Afrikanska bushen på ett annorlunda sätt och upptäck savannen ridandes på häst eller på en elefant.
• Träffa andra deltagare från hela världen och få vänner för livet.  

Elefanter

Du har också möjlighet att spendera tid med projektets föräldrarlösa elefanter. Elefanterna på Antelope park var räddade under den svåra torkan som drog över Zimbabwe i början av 1990-talet. Du kan bli ombedd att hjälpa till med den dagliga skötslen av elefanterna.

Bild tagen från GoXplores hemsida

Midsommar/30 seconds to mars

Ja alltså, finns det något bättre sätt att fira midsommar än med Jared Leto?

30 seconds to mars på Tivoli i Danmark! 

Ja just ja! ....Och danska drottningen med 

En fantastisk kväll som genererade 4 lyriska töffar som sedan körde på moln hem från Danmark med leenden som inte riktigt gav vika. 

Jared Leto, 30 Seconds To Mars

Jared Leto, 30 Seconds To Mars

The Queen....Jag vet inte ens vad hon heter!

Linda! 

Tivoli Danmark

Sprutor

Nu när det är mindre än en månad kvar till avgång så har man ju börjat fixa och dona. Mitt brottsregister har kommit och är redan vidareskickat till Afrika nu. Jag har skött mig väldigt bra tydligen, - inga anmärkningar! Haha!

Jag har gjort en del besök på vårdcentralen också. Jag har fått några sprutor och lite piller och något drickbart. Fanns tydligen två sorters malariatabletter, den ena mer än dubbelt så dyr som den andra. "Enda" skillnaden var att man kunde må psykiskt dåligt av de dåliga. Hamna i depression eller till och med psykos om man inte tålde dem ordentligt. Kändes som att valet var ganska enkelt, även för en snål jäkel som jag själv! Sen blir det till att surpla i sig dedära som ska motverka kolera. 

Slutligen så är det ju de där sprutorna man ska ta. Tydligen så var det bara en som jag verkligen behövde ta. Den sista twinrix sprutan då jag inte tagit den innan. Jag valde att även ta gula febern för säkerhets skull, så jag inte står där på flygplatsen och plötsligt blir nekad att komma in i landet. 

Jag var minst lika nervös båda gångerna jag skulle ta en spruta och båda gångerna blev jag påmind om hur lite det känns, ja i princip känns det ju inte alls! Ändå sitter man där med både handsvett och puls. SÅ vad är egentligen grejen med att vara nervös för sprutor när det ändå inte känns? Tanken att ha en nål rätt in i kroppen är kanske inte den mysigaste, men ändå. Om det ändå inte känns något kan det väl kvitta! Skumt, mycket skumt!