Tillbaka till en annan verklighet

Ja, jag har nu varit hemma från mitt livs äventyr i en vecka. Då så många åkte efter min andra vecka så kändes det ganska tomt sista veckan. Vi hade minskat från runt 55 volontärer första veckan till runt 30 st.

Det har varit väldigt underligt att vara tillbaka. Även om de 3 veckorna kändes som bara ett par dagar så känns det samtidigt som att jag har varit på Antelope Park otroligt länge. Jag började känna mig "hemma". Nu väl hemma har man haft så mixade känslor. Delvis skönt att få sova i sin egen mjuka säng, slippa halvt frysa ihjäl varje kväll, natt och morgon och man kan duscha med nytta igen! Efter en dusch där, så var du lika smutsig igen samma kväll. Ja, det var ju inget man led av precis, det hörde till. Rök-doften från alla kvällar vid lägerelden satt kvar så pass att jag kände den även efter 3 duschar!
Men samtidigt så vill man bara tillbaka. Jag vill tillbaka och frysa och vara smutsig! Jag vill hitta på saker jag aldrig kunnat drömma om hemma och umgås med dessa fantastiska människor jag fick möjlighet att lära känna.
Först nu kan jag faktiskt tänka tillbaka och glädjas för min resa, utan att känna ångest och sorg att det är över. Tacka fan för Facebook säger jag bara!!

Som den hemmakära människan man är, eller var, så har jag verkligen fått blodad tand! Jag har redan börjat kolla efter nya resor och att kanske återvända till Antelope Park nästa år. Ja, det blir att jobba på nu så man har råd att åka iväg igen.

Victoria Falls

Ja det blev tillslut min resa till Victoria Fallen! Fredagen började med panik från min sida. Dan ringde flygbolaget och hjälpte mig boka min flygbiljett (Vic falls - Harare) men mitt under samtalet fick jag fullständig panik och han var tvungen att lägga på. Det gjorde ont i hela kroppen att behöva lämna Antelope Park och alla underbara människor, så om det bara var två dagar innan min slutliga hemresa.

Hur som helst. Jag samlade mig och fick sedan skjuts tillsammans med en annan man som också skulle till Victoria Fallen. Vi tog bussen som först stannade i Bulawayo där vi skulle göra ett bussbyte. Där träffar jag Carlos som sedan visar sig ha sittplats intill mig resten av resan (dvs 8 h). Plötsligt kändes inte resan så lång längre och det blev snarare en väldigt trevlig bussresa mot Vic Falls.

Väl framme i Vic falls stad hade jag ingen aning om något. Jag visste inte vart jag var, om jag blivit avsläppt mitt i stan eller långt utanför. Det var mörkt ute och jag visste jag var bara tvungen att försöka hitta någonstans att sova.
Jag hade tur då mannen som också åkt från Antelope Park hade en taxi som han skulle ta, där fick jag åka med. Taxi-chauffören blev sedan min privata taxi resten av tiden i vic falls. Han hjälpte mig att hitta ett ställe att bo på och att lösa ut min flygbiljett dagen därpå.

Det blev 2 härliga dagar med efterlängtad värme. Sista veckan i Gweru, där Antelope Park ligger, var iskall! Molnigt och runt gissningsvis 13 grader. Inte alls vad jag hade förberett mig på. Men i vic falls var det riktigt varmt och skönt. Jag var så glad jag hade träffat Carlos på bussen för vi bestämde sen att träffas både lördagen och söndagen med. Jag mötte upp honom och en vän till honom vid fallen och avslutade dagen med en god middag. Restaurangen bjöd på härlig underhållning med dans och sång och man fick verkligen "afrika"-känslan även om man var i en turist-stad.

På söndagen besökte vi en krokodil-farm. Stora, feta och inte alls så söta krokodiler fick vi se. Resten av dagen skjutsade chauffören oss till en liten park där vi satt och fikade och bara njöt av resten av dagen innan jag skulle till mitt flyg.

Crock Jr.

The Big Tree. 

Parkhäng

Såhär i efterhand är jag väldigt glad jag åkte till Victoria Fallen. Jag hade nog inte stått ut med tanken att jag varit i Zimbabwe och missat det. Men jag får erkänna att det var jäkligt jobbigt varje kväll och morgon när man låg ensam i sitt rum, mitt ute i ingenstans, och bara ville tillbaka till Antelope Park. Tack vare härligt sällskap blev Vic Falls, även det, en upplevelse för livet och jag är glad att jag hade modet att åka dit även om jag gjorde det helt ensam.

"Äh man hittar alltid folk att prata med på vägen" var vad jag sa innan jag åkte.

Och visst gjorde jag det. Härliga människor dessutom! 

Sista veckan helt enkelt

Måndagen, 29/7 Slet vi som djur med att nedmontera en gammal lejon-inhägnad. Några fick börja med att gräva upp runt de nergrävda metallstolparna och sedan slå i sönder gjutningen runt om för att få loss dem. Jag, Billy och Alexia började stapla metallstolparna i högar så de skulle bli enklare att lasta senare. 3-4 meters stolpar, varav vissa var något enormt tunga! Vi hade i alla fall väldigt roligt när vi gjorde det! Det är dock helt galet vad guiderna är starka och uthålliga. Allt görs ju verkligen för hand här och ofta med hjälp av vad naturen har att erbjuda. Hemma hade en maskin gjort hela jobbet snabbt och enkelt och minsta lilla extra grej man hade behövt hade vi beställt istället för att nyttja simpla grejer i naturen.

Jag och Alexia med en av de mindre metallstolparna

Efter detta styrketränings-pass, hade vi Cub Sitting med K's! De var minsta lejonungarna de hade, ca 5 veckor gamla. Otroligt söta! Dessvärre var de lite smått blyga och höll sig undan en del. Men det gjorde inte så mycket vi lyckades underhålla oss själva rätt bra ändå och det genererade en hel del roliga film-klipp. Sånt man kommer tycka är fantastiskt att se efter några år och minns tillbaka!

Jag fick hänga med till stage 2 och se de lite mer fria lejonen. Vi satt i en "gallerbur" bak på en bil som åskådare när Megan studerade dem och fyllde i protokollet. Ja

Tisdagen 30/7, Jag fick vara med på min första research. En tjej som är på Antelope Park för att i huvudsakligen undersöka hur lejonen reagerar på rött. (Vi är ju sedan innan uppmanade att inte bära rött vid en Lion Walk). Det finns ännu ingen riktigt förklaring på det där med rött.
Vi la in två bollar hos lejonen, en grön och en röd. Sen fick vi ta tiden hur många gånger och hur länge något lejon integrerade med bollarna. Det var en kall morgon och det hände inte särskilt mycket tyvärr. Hade varit kul att få testa det igen.

Onsdagen 31/7 Val-dag i Zimbabwe. Vi hade fått direktiv om att inte prata politik med någon överhuvudtaget. Senaste valet gick inte särskilt lugnt till så vi fick förbereda oss lite om vad som kunde hända trots vi var trygga ute på Antelope Park. Egentligen skulle jag fått vara med på Lion Walk med S'cubs (de på 4 månader) men pga valet så var inte alla guider på plats så det blev en Cub Sitting istället.

Efter frukost åkte vi ut i bushen och det höll på att byggas en "boomer" för zebror som skulle flyttas. Stolparna på den blivande, tillfälliga inhägnaden var redan på plats och vi skulle nu knyta ihop dem med snöre som sedan, vad jag tror om jag förstod det rätt, ska hålla upp presenning som bildar väggar.

"Håll i stegen!!" 

Det var blåsigt och nästintill kallt ute och vi skulle klättra upp på den ostadigaste stegen man kan hitta för att knyta snöret högst upp på varje stolpe. Hej höjdrädsla! Jag trodde flera gånger jag faktiskt skulle blåsa ner från stegen. Guiden bara skrattade. Totalt orädd var han, högst upp på stegen som såg ut att braka ihop när som helst! Men mitt i allt jobbande kunde man ta sig en titt runt om sig, där var zebror överallt som nyfiket studerade oss och troligen undrade vad tusan vi höll på med. Men såå himla mysigt.

Tankarna om Vic Falls hade börjat snurra rejält i huvudet denna veckan. Jag och Dan hade diskuterat lite olika möjligheter. Jag skulle bli tvungen att åka ensam då det inte var tillräckligt många av de andra som ville dit denna veckan och det skulle bli på fredagen i så fall. Vi hade däremot kommit fram till att jag kunde ta flyget från Vic Falls till Harare dagen jag skulle flyga hem vilket också skulle innebära att jag slapp de 14 h väntan jag annars hade fått utstå i Harares lilla flygplats med minimalt med saker att hitta på.


Torsdagen 1/8, Long Lion Walk! 5 timmars promenad med Ruvubu och Rusizi. Det blev en väldigt intressant promenad med bl.a vårtsvin, "gissa-djuret"-lek och lejon jagade av zebror. Vi satt med våra kameror när plötsligt Ruvubu kommer allt närmre och närmre lika så zebran han jagades av. Ruvubu rusade i full karrär rätt förbi oss och gömde sig bakom medan zebran precis lyckades göra en rejälvt snäv u-sväng bara några meter framför oss.

Då jag så gott som hade bestämt mig för Vic Falls så fick jag sitta hos K's en sista gång. Det var ruggigt mycket mysigare än första gången för nu vågade de sig fram mycket mer och var uppe och klättrade på en!

På kvällen hade vi sett till att det blev fest (då jag inte skulle kunna vara med på lördagen). Det blev BBQ med kyckling och get. Godaste kycklingen jag någonsin ätit! Vi spelade Drinking Jenga och pyramiden. Ja, en riktigt lyckad kväll! En sån kväll man inte vill ska ta slut, särskilt inte när man ska åka morgonen därpå.

Lodging With Lions - En glimt av min första vecka på Antelope Park

Detta är filmat delvis under min första vecka på plats i Antelope Park. De visar bl.a. den första "riktiga" Lion Walken jag var på och vårt arbete inför och under Game Capture av zebror, gnuer och impalor.

Har jag förstått det hela rätt så kommer detta bli en serie som kommer visas på Animal Planet senare.