Känslan när tåget lämnade stationen för att ta mig till
flygplatsen var som i uppförsbacken på en stor bergochdalbana! Känslan när man
sakta men säkert tickar uppåt i vagnen men nervösitet och en viss ”vad-har-jag-gett-mig-in-på”-känsla.
Men man vet också att när backen är över och banan äntligen får fart så är
känslan oslagbar!
Hela resan gick väldigt bra. Smidigt o så. Men jag träffade
några olika att prata med längs vägen som jag kunde slå följe med och/eller
bara tragga med. Väl i Kairo när jag skulle på flyget tyckte jag att en tjej
pratade om att hon skulle till Gweru. Jag frågade henne om det var Antelope Park
hon skulle till. JAPP! Francesca heter hon och har visat sig vara en
fantastiskt härlig tjej. Vi, och en norska, Helene delar nu rum. Riktigt
härliga tjejer båda två! Ja alla här är härliga. Från det att vi kom så var
alla volontärer och de som jobbar här så välkomnande och ville prata.
Hela stället är helt galet fint! Hästarna och elefanterna
går helt fria och man ska inte vara förvånad om de kommer upp till området vi
äter våra måltider och där vi sitter runt ” the bum fire”. Det är så mysigt!
Ikväll var det dock filmkväll med popcorn o grejer så det var inte så många
där.
Måndag 15/7
Hela dagen har vi mest bara haft introduktion. Sista
dagsaktiviteten blev en Lion Walk. WOW ! Vi gick med två lejon på 1 år. Men så
stora! Det var fantastiskt att följa deras beteende när de fick syn på ett gäng
impalor. Jaktinstinkter som ligger så djupt i deras natur, de bara vet vad de
ska göra. Dessa var lejon från steg 1. Tänkte jag skulle skriva mer om de olika
stegen en dag. Rätt roligt ändå att hästarna går fria i samma område som vi har
promenaderna med lejonen. Men de förvarnade hästarna med ljud när vi kom inom
synhåll.
Lejonen gick med oss mitt i klungan av människor och kunde
plötsligt bara vela stryka sig mot en eller lägga sig på ens fötter. Man fick
dock hela tiden vara alert och aldrig vända ryggen till!
Idag har vi fått vara med om massor! Vi skulle egentligen
haft elephant-induction idag men igår smet en massa impalor, zebror och wildebeest från inhägnaderna. Så vi var några volontärer som fick hjälpa till med detta.
Hela förmiddagen fick vi bygga en tillfällig inhägnad med hjälp av vajer och
presenning som djuren sedan skulle ledas in i. Jag fick vara en av de som
grävde hål till alla pålar som skulle hålla vajern. Några rensade marken fri
från buskar, träd och annat som var i vägen där ”väggen” skulle gå. Sen grävde
vi som töffar! Några andra högg ner träd som skulle bli de 3 meter långa
pålarna. Sen kom vajern på plats och slutligen presenningen som vi fäste med
ståltråd vi klippte upp från vajern. Under tiden som vi grejade blev vi filmade
till ett program på Animal Planet (?) som skulle handla om volontärer och djur.
Efter lunch fortsatte vi och blev sedan ledda till ett
ställe längre bort. Då hade det även byggts en annan fålla likt en tratt. Det
var uppbyggt så att när helikoptern som susade runt ovanför oss lyckats valla
in hela hjorden mot fållan skulle vi stänga av sektion efter sektion ju närmre
in de kom. Sjukt strukturerat och funktionellt med så enkla medel.
Jag fick
vara i ”huvudgaten” som hade många ingångar. Hjorden kunde komma från vilket
håll som helst, men ju närmre in i ”tratten” de kom ju färre gatar och
slutligen in i en lastbil som skulle ta dem till deras inhägnad. (Ja nu är det
inga små inhägnader som vi kankse kan tänka oss i sverige utan dessa är
verkligen stora). Vet inte exakt hur
många tusen tunnland. Hur som helst, vi fick gömma oss bakom
presennings-draperierna och invänta hjorden, när de sprungit in så fick vi rusa
som galningar med draperierna för att stänga av. Skulle något av djuren vända
och springa tillbaka… Ja då var det bara att lägga benen på ryggen och fly till
en av kanterna. Killen jag stod med berättade om zebrorna. Tydligen är de ett
av de farligaste djuren i savannen. De är tydligen riktigt smarta djur och är
galet snabba. En stillastående zebra kan hoppa 2-3 m rakt upp i luften över ett
staket eller liknande. Så de vill man verkligen inte ha efter sig. Skulle de se
att det var jag som stod och blockerade en utgång, då hade de jagat mig just
därför. Så de fick inte se att man var den som stängde heller om de skulle
vända om.
Det blå är trailern djuren skulle in i, det gröna är draperi-gatarna, (avgränsas av de svarta strecken) |
Riktigt häftigt. Och känslan när hela hjorden kom springandes
var helt obeskrivlig!
Efter en lång dag i sol o savann så fick vi äntligen komma
tillbaka till projektet och jag trodde vi skulle vila. ICKE! Det var bara och
springa bort till maten och sedan skulle vi på Night Encounter, vilket innebär
att man hänger med lejonen ut på jakt i mörkret. Vi fick inte se någon lyckad
jakt denna gång, men nästa så hoppas jag på det!
Nu har jag nog fått med det viktigaste tror jag. Jag är
helt slut och det är dags att sova!
Så roligt att få läsa om din upplevelse...Kram
SvaraRaderaKom in på din blogg idag av en slump eftersom jag är intresserad av en fransförlängning och det hela slutade med att jag också bokade en resa dit! Haha Spontan är ju tydligen! Ska bli underbart! // Ofelia
SvaraRaderaHej! Oj ja verkligen spontant :D men du gör verkligen rätt i att åka! Folket är sjukt trevliga här och man får uppleva massor :) när åker du?
RaderaJa, jag smsade innan jag såg att du var iväg så jag hör av mig när du är hemma så kan vi boka tid :)....Jag åker runt den 18 November, vi håller på att boka flyg. Verkar verkligen underbart och jag får väl fråga dig saker när vi gör fransarna. Ska bli så kul :) Väldigt spontant men nu har jag något att längta efter i höst :) // Ofelia
SvaraRadera