Sprutor

Nu när det är mindre än en månad kvar till avgång så har man ju börjat fixa och dona. Mitt brottsregister har kommit och är redan vidareskickat till Afrika nu. Jag har skött mig väldigt bra tydligen, - inga anmärkningar! Haha!

Jag har gjort en del besök på vårdcentralen också. Jag har fått några sprutor och lite piller och något drickbart. Fanns tydligen två sorters malariatabletter, den ena mer än dubbelt så dyr som den andra. "Enda" skillnaden var att man kunde må psykiskt dåligt av de dåliga. Hamna i depression eller till och med psykos om man inte tålde dem ordentligt. Kändes som att valet var ganska enkelt, även för en snål jäkel som jag själv! Sen blir det till att surpla i sig dedära som ska motverka kolera. 

Slutligen så är det ju de där sprutorna man ska ta. Tydligen så var det bara en som jag verkligen behövde ta. Den sista twinrix sprutan då jag inte tagit den innan. Jag valde att även ta gula febern för säkerhets skull, så jag inte står där på flygplatsen och plötsligt blir nekad att komma in i landet. 

Jag var minst lika nervös båda gångerna jag skulle ta en spruta och båda gångerna blev jag påmind om hur lite det känns, ja i princip känns det ju inte alls! Ändå sitter man där med både handsvett och puls. SÅ vad är egentligen grejen med att vara nervös för sprutor när det ändå inte känns? Tanken att ha en nål rätt in i kroppen är kanske inte den mysigaste, men ändå. Om det ändå inte känns något kan det väl kvitta! Skumt, mycket skumt!