tisdag 10 december 2013

Dagens fransförlängning

Längd: C13 mm
Tjocklek: 0,15 mm



Efter
Före

fredag 29 november 2013

Kameran åkte fram igen!

 Kameran har i princip legat helt oanvänd sedan min resa till Zimbabwe. Nu åkte den fram igen och det blev lite profilfoton på Robin. När jag ändå höll på att ladda upp tyckte jag att jag kunde slänga upp ett foto från i somras på brorsan Kim också!






Jag kom visst inte undan... Efter att ha jagat Robin med kameran tyckte han det var min tur att bli fotad..



Yngsjö

måndag 18 november 2013

Egenföretagare

Efter massa funderande fram och tillbaka tog jag slutligen beslutet och startade upp enskild firma. Beslutet från skatteverket kom mycket fortare än väntat, så jag som precis hade lutat mig tillbaka igen i väntan fick nu snabbt börja beställa hem bokföringsprogram och försäkringar. Det ska bli så roligt att få komma igång!!

Jag kommer ha behandlingarna hemma hos mig som ett tag och går sen saker och ting som man tänkt sig så blir det möjligtvis att ska jag hyra in mig i en salong.

Det jag erbjuder i dagsläget är

  • Fransförlängning
  • Färgning av fransar och bryn 
  • Plockning av bryn
  • Permanent fransuppböjning
  • Make up

Min vision är att i framtiden kunna erbjuda lite inom naglar också.

Jag har en särskild flik med information om fransförlängning och en flik för prislista här på bloggen men självklart är det bara att ringa/maila om man undrar något eller kanske vill boka tid. 



tisdag 17 september 2013

Antelope Park kitchen promo



För er som har undrat om hur maten var på Antelope Park. Ja ni ser själva! Fantastisk! Det var exakt lika mysigt som det ser ut också!
Något som facinerade mig mycket var hur de kunde lära sig namnen på oss volontärer. Det kom ju nya varje vecka. Men ändå kunde man mötas med ett "good morning Michaela, how are you today". Underbara människor! Saknar <3


måndag 12 augusti 2013

Tillbaka till en annan verklighet

Ja, jag har nu varit hemma från mitt livs äventyr i en vecka. Då så många åkte efter min andra vecka så kändes det ganska tomt sista veckan. Vi hade minskat från runt 55 volontärer första veckan till runt 30 st.

Det har varit väldigt underligt att vara tillbaka. Även om de 3 veckorna kändes som bara ett par dagar så känns det samtidigt som att jag har varit på Antelope Park otroligt länge. Jag började känna mig "hemma". Nu väl hemma har man haft så mixade känslor. Delvis skönt att få sova i sin egen mjuka säng, slippa halvt frysa ihjäl varje kväll, natt och morgon och man kan duscha med nytta igen! Efter en dusch där, så var du lika smutsig igen samma kväll. Ja, det var ju inget man led av precis, det hörde till. Rök-doften från alla kvällar vid lägerelden satt kvar så pass att jag kände den även efter 3 duschar!
Men samtidigt så vill man bara tillbaka. Jag vill tillbaka och frysa och vara smutsig! Jag vill hitta på saker jag aldrig kunnat drömma om hemma och umgås med dessa fantastiska människor jag fick möjlighet att lära känna.
Först nu kan jag faktiskt tänka tillbaka och glädjas för min resa, utan att känna ångest och sorg att det är över. Tacka fan för Facebook säger jag bara!!

Som den hemmakära människan man är, eller var, så har jag verkligen fått blodad tand! Jag har redan börjat kolla efter nya resor och att kanske återvända till Antelope Park nästa år. Ja, det blir att jobba på nu så man har råd att åka iväg igen.




Victoria Falls

Ja det blev tillslut min resa till Victoria Fallen! Fredagen började med panik från min sida. Dan ringde flygbolaget och hjälpte mig boka min flygbiljett (Vic falls - Harare) men mitt under samtalet fick jag fullständig panik och han var tvungen att lägga på. Det gjorde ont i hela kroppen att behöva lämna Antelope Park och alla underbara människor, så om det bara var två dagar innan min slutliga hemresa.

Hur som helst. Jag samlade mig och fick sedan skjuts tillsammans med en annan man som också skulle till Victoria Fallen. Vi tog bussen som först stannade i Bulawayo där vi skulle göra ett bussbyte. Där träffar jag Carlos som sedan visar sig ha sittplats intill mig resten av resan (dvs 8 h). Plötsligt kändes inte resan så lång längre och det blev snarare en väldigt trevlig bussresa mot Vic Falls.

Väl framme i Vic falls stad hade jag ingen aning om något. Jag visste inte vart jag var, om jag blivit avsläppt mitt i stan eller långt utanför. Det var mörkt ute och jag visste jag var bara tvungen att försöka hitta någonstans att sova.
Jag hade tur då mannen som också åkt från Antelope Park hade en taxi som han skulle ta, där fick jag åka med. Taxi-chauffören blev sedan min privata taxi resten av tiden i vic falls. Han hjälpte mig att hitta ett ställe att bo på och att lösa ut min flygbiljett dagen därpå.

Det blev 2 härliga dagar med efterlängtad värme. Sista veckan i Gweru, där Antelope Park ligger, var iskall! Molnigt och runt gissningsvis 13 grader. Inte alls vad jag hade förberett mig på. Men i vic falls var det riktigt varmt och skönt. Jag var så glad jag hade träffat Carlos på bussen för vi bestämde sen att träffas både lördagen och söndagen med. Jag mötte upp honom och en vän till honom vid fallen och avslutade dagen med en god middag. Restaurangen bjöd på härlig underhållning med dans och sång och man fick verkligen "afrika"-känslan även om man var i en turist-stad.

På söndagen besökte vi en krokodil-farm. Stora, feta och inte alls så söta krokodiler fick vi se. Resten av dagen skjutsade chauffören oss till en liten park där vi satt och fikade och bara njöt av resten av dagen innan jag skulle till mitt flyg.

Crock Jr.

The Big Tree. 

Parkhäng

Såhär i efterhand är jag väldigt glad jag åkte till Victoria Fallen. Jag hade nog inte stått ut med tanken att jag varit i Zimbabwe och missat det. Men jag får erkänna att det var jäkligt jobbigt varje kväll och morgon när man låg ensam i sitt rum, mitt ute i ingenstans, och bara ville tillbaka till Antelope Park. Tack vare härligt sällskap blev Vic Falls, även det, en upplevelse för livet och jag är glad att jag hade modet att åka dit även om jag gjorde det helt ensam.

"Äh man hittar alltid folk att prata med på vägen" var vad jag sa innan jag åkte.

Och visst gjorde jag det. Härliga människor dessutom! 

Sista veckan helt enkelt

Måndagen, 29/7 Slet vi som djur med att nedmontera en gammal lejon-inhägnad. Några fick börja med att gräva upp runt de nergrävda metallstolparna och sedan slå i sönder gjutningen runt om för att få loss dem. Jag, Billy och Alexia började stapla metallstolparna i högar så de skulle bli enklare att lasta senare. 3-4 meters stolpar, varav vissa var något enormt tunga! Vi hade i alla fall väldigt roligt när vi gjorde det! Det är dock helt galet vad guiderna är starka och uthålliga. Allt görs ju verkligen för hand här och ofta med hjälp av vad naturen har att erbjuda. Hemma hade en maskin gjort hela jobbet snabbt och enkelt och minsta lilla extra grej man hade behövt hade vi beställt istället för att nyttja simpla grejer i naturen.

Jag och Alexia med en av de mindre metallstolparna

Efter detta styrketränings-pass, hade vi Cub Sitting med K's! De var minsta lejonungarna de hade, ca 5 veckor gamla. Otroligt söta! Dessvärre var de lite smått blyga och höll sig undan en del. Men det gjorde inte så mycket vi lyckades underhålla oss själva rätt bra ändå och det genererade en hel del roliga film-klipp. Sånt man kommer tycka är fantastiskt att se efter några år och minns tillbaka!

Jag fick hänga med till stage 2 och se de lite mer fria lejonen. Vi satt i en "gallerbur" bak på en bil som åskådare när Megan studerade dem och fyllde i protokollet. Ja

Tisdagen 30/7, Jag fick vara med på min första research. En tjej som är på Antelope Park för att i huvudsakligen undersöka hur lejonen reagerar på rött. (Vi är ju sedan innan uppmanade att inte bära rött vid en Lion Walk). Det finns ännu ingen riktigt förklaring på det där med rött.
Vi la in två bollar hos lejonen, en grön och en röd. Sen fick vi ta tiden hur många gånger och hur länge något lejon integrerade med bollarna. Det var en kall morgon och det hände inte särskilt mycket tyvärr. Hade varit kul att få testa det igen.

Onsdagen 31/7 Val-dag i Zimbabwe. Vi hade fått direktiv om att inte prata politik med någon överhuvudtaget. Senaste valet gick inte särskilt lugnt till så vi fick förbereda oss lite om vad som kunde hända trots vi var trygga ute på Antelope Park. Egentligen skulle jag fått vara med på Lion Walk med S'cubs (de på 4 månader) men pga valet så var inte alla guider på plats så det blev en Cub Sitting istället.

Efter frukost åkte vi ut i bushen och det höll på att byggas en "boomer" för zebror som skulle flyttas. Stolparna på den blivande, tillfälliga inhägnaden var redan på plats och vi skulle nu knyta ihop dem med snöre som sedan, vad jag tror om jag förstod det rätt, ska hålla upp presenning som bildar väggar.

"Håll i stegen!!" 

Det var blåsigt och nästintill kallt ute och vi skulle klättra upp på den ostadigaste stegen man kan hitta för att knyta snöret högst upp på varje stolpe. Hej höjdrädsla! Jag trodde flera gånger jag faktiskt skulle blåsa ner från stegen. Guiden bara skrattade. Totalt orädd var han, högst upp på stegen som såg ut att braka ihop när som helst! Men mitt i allt jobbande kunde man ta sig en titt runt om sig, där var zebror överallt som nyfiket studerade oss och troligen undrade vad tusan vi höll på med. Men såå himla mysigt.

Tankarna om Vic Falls hade börjat snurra rejält i huvudet denna veckan. Jag och Dan hade diskuterat lite olika möjligheter. Jag skulle bli tvungen att åka ensam då det inte var tillräckligt många av de andra som ville dit denna veckan och det skulle bli på fredagen i så fall. Vi hade däremot kommit fram till att jag kunde ta flyget från Vic Falls till Harare dagen jag skulle flyga hem vilket också skulle innebära att jag slapp de 14 h väntan jag annars hade fått utstå i Harares lilla flygplats med minimalt med saker att hitta på.


Torsdagen 1/8, Long Lion Walk! 5 timmars promenad med Ruvubu och Rusizi. Det blev en väldigt intressant promenad med bl.a vårtsvin, "gissa-djuret"-lek och lejon jagade av zebror. Vi satt med våra kameror när plötsligt Ruvubu kommer allt närmre och närmre lika så zebran han jagades av. Ruvubu rusade i full karrär rätt förbi oss och gömde sig bakom medan zebran precis lyckades göra en rejälvt snäv u-sväng bara några meter framför oss.



Då jag så gott som hade bestämt mig för Vic Falls så fick jag sitta hos K's en sista gång. Det var ruggigt mycket mysigare än första gången för nu vågade de sig fram mycket mer och var uppe och klättrade på en!



På kvällen hade vi sett till att det blev fest (då jag inte skulle kunna vara med på lördagen). Det blev BBQ med kyckling och get. Godaste kycklingen jag någonsin ätit! Vi spelade Drinking Jenga och pyramiden. Ja, en riktigt lyckad kväll! En sån kväll man inte vill ska ta slut, särskilt inte när man ska åka morgonen därpå.




lördag 10 augusti 2013

Lodging With Lions - En glimt av min första vecka på Antelope Park



Detta är filmat delvis under min första vecka på plats i Antelope Park. De visar bl.a. den första "riktiga" Lion Walken jag var på och vårt arbete inför och under Game Capture av zebror, gnuer och impalor.

Har jag förstått det hela rätt så kommer detta bli en serie som kommer visas på Animal Planet senare.



söndag 28 juli 2013

Veckorna går för snabbt!

25/7 Ja efter att ha skyfflat lejonbajs en hel förmiddag så kan jag nog inte längre klaga på att rengöra kattlådan där hemma. De andra berättade att de även fått skyffla en del spyor, gröna o illaluktande sådana. Jag är himla glad det inte fanns några när vi gjorde det! Detta var torsdagens förmiddagssyssla innan den efterlängtade Horse Safarin .



Jag fick Zingela som utlovat och var väldigt glad för det. Han är så härligt alert och vägrar stå still om alla de andra går (vilket var extra roligt när vi skulle galoppera och jag höll in honom så de andra fick ett försprång och han studsade på stället, sen när jag lät honom gå var det som en kanonkula som for förbi allihopa! JAG NJÖT!!).

Efter att ha stött på vårtsvin, zebror och gnuer stannade vi vid ett öppet fält där vi skulle leka "plätt" men precis när vi drog igång stoppade vi leken för att plötsligt hade vi en pangolin (tror det är myrkotte på svenska) precis nedanför oss. Det är tydligen ett väldigt ovanligt djur och det är den enda som finns i hela parken, så oddsen att få se en är egentligen inte de bästa. Det var som en 1 m dinosaurie som gick omkring. Den gick bara på bakbenen och bara stöttade med de små frambenen lite då och då. Helt otroligt hur den kunde hålla uppe hela den massan på bara två små ben. Hur söt som helst!

Pangolin

Se hur den går
Innan vi begav oss mot stället vi skulle sova på så stötte vi även på giraffer. Otroligt vad nära man kommer! Riktigt häftigt för alla djuren är så nyfikna! Dagen efter fick jag höra att pappa blivit attackerad av ett får där hemma... Hahaha ! Känns så fel när de vilda djuren här är så fridfulla.



Väl framme så tränsade och sadlade vi av. Vi bara släppte hästarna sen fick de springa tillbaka till parken på egen hand. Vi gick upp mot elden som var omringad av höbalar som vi skulle sova på. Lite ovanför var det "matsal" och "kök". Det var som två små hus av bara reglar. Inga väggar eller tak. Så otroligt mysig kväll fick vi! Absolut över förväntan. Nere vid sovplatserna hade de lagt ut chips, godis och en hel frysbox med dricka av olika slag, läsk, cider, öl, smirnoff storm och vin. Jaa verkligen en rekommenderad utflykt om man får för sig att komma till Antelope Park! Det jag var mest orolig för var att frysa en massa, men även då vi sov under bar himmel så var jag väldigt varm. Jag fick en sängkamrat, Landela, (Zingela, Landela, Michaela.. ja vi "-elor" håller ihop) som tog halva min sovsäck till en början men jag hade gott om både filtar, kläder och en go eld som värmde gott. 


Jag och Landela

Jourdan, Sam, Billy, Fracesca, jag, Kirsten, Erik, AnnaBell och Guns

26/7 På fredag morgon kom Erik och några andra med hästarna igen och det var bara att hoppa upp och rida vidare och slutligen tillbaka hem. 

27/7 Lördagen var inte överdrivet aktiv. Lagom dag med lite Polo X trots alla mina blåmärken från sadeln. Ännu en gång var det jag och Zingela. Första rundan var i slow motion för ingen av oss kunde spelet. Sen kom proffsen och visade hur det skulle gå till! Full galopp fram och tillbaka efter den lilla bollen. Andra rundan jag spelade var lite bättre. Francesca gjorde två mål så vi vann den rundan. Får se om de blir mer polo x senare i veckan nu när jag kan det lite bättre.
Lite uppvärmning innan andra omgången. Dock inte med Zingela.

28/7 Först och främst ett stort grattis till MAMMA, som fyller år idag! <3 Även grattis till Sarah (som tyvärr var en av de som åkte idag) och Rosie (som har hand om de som är på community-projektet).
Dagen började lite sorgset då ett helt busslass volontärer åkte hem idag. Francesca och Helene där bland dem. Nu är det bara jag och Kirsten kvar i vårt rum och vi undrar om och vad det är för några som ska flytta in hos oss istället. Så det har känts vääldigt tomt här idag. Och hälften av oss som är kvar har åkt iväg på en dagstrip till en nationalpark. Men alldeles nyss kom Sam och frågade om jag ville med och mata en örn. Tydligen så har de en örn här också som har skadat sin ena vinge rejält så han kan inte flyga. Han går omkring fritt här men håller nog mest sig till sin lilla hörna, för jag har ändå varit här 2 veckor utan att ha en aning om att en örn springer omkring här..



onsdag 24 juli 2013

Dagens höjdpunkt! Lejonungarna!

Dag 10 av 20, dvs jag har redan varit är hälften av tiden. På söndag och måndag åker hur många som helst hem och det känns riktigt tråkigt! Förhoppningsvis kommer det en del nya istället och jag kan få åka till Victoria Falls, för vi är inte tillräckligt många som vill dit av de som är här just nu. Eller ja, det kom nya volontärer i måndags så ska försöka höra lite med dem.


I söndags avslutade vi veckan med en lek, Vehicle Stalk, som går ut på att man ska stalka en bil som ett lejon i mörkret. Vi åkte ut i bushen i mörkret hoppade av mitt i ingenstans sen körde Dan vidare med bilen (typ 500-1000m) sen var det dags att ta oss till bilen, i mörkret genom buskar och snår, utan att Dan skulle upptäcka en med sin röda lampa, och helst utan att råka stöta på något skumt djur som ormar eller annat. Ja, under leken var man så uppe i den så man tänkte inte på annat än att nå bilen. Så de sista 100m fick man bokstavligen kråla sig fram genom det höga gräset för att inte bli upptäckt. Ja, han kunde ju se att det var någon i där i buskarna, men kunde han säga vem det var så hade man förlorat. 
  Jag hade maximal otur för Dan lös med lampan mot mig och ropade mitt namn, så ja, jag reste ju mig och gick fram till bilen. Grejen var dock att han hade lyst på personen 3 meter framför mig och gissat att det var jag... Såå där reste jag mig helt i onödan och Dan bara skrattade av skadeglädjen att jag förlora utan att egentligen förlorat haha! 
Ja det var en riktigt roligt i alla fall! Många skratt och konstigheter. 

I måndags hade vi Horse Induction, det blev en heldag med hästar. På morgonen fick vi bekanta oss lite med dem, ge dem mat och göra olika övningar och lekar. Hästarna här är så otroligt mycket smalare än vad jag är van vid hemma. Men de verkar ha det så härligt när de kan gå runt som de vill överallt. Idag var de nära på att gå in i vårt rum. På eftermiddagen fick vi ta en härlig tur i bushen och komma ganska nära zebror, gnuer och lite impalor. 

Annars har jag fått hjälpa till att laga erosions-sprickor i bushen. Vi slapp jobbet med att fylla igen dem med elefantbajs, men däremot fick vi hugga ner buskar och träd som var i vägen för vägen (hö hö vägen för vägen.. ;) ) med machetes! som sedan skulle läggas ovanpå de lagade sprickorna så att djur inte skulle komma och förstöra lagningen. Grejen är att 90% av alla buskar och träd tillhör acacia-släktet och består av sjuka taggar. De kan vara upp mot 10 cm långa vad jag sett, svårbrytliga och superspetsiga. (en gick rätt igenom min sko när jag gick). Så jaa det blev en hel del taggar i händerna efter det... Men jag fick ändå gå loss med en machetes så det gör inget! 
Taggarna från någon sorts Acacia
Lek; Försök träffa i munnen......men impala-bajs (Ja bajs används till en hel del här tydligen...)
En nyfiken zebra jag faktiskt kom väldigt nära på gående fot
Idag fick vi även spendera 2,5 timme på att genomsöka ett område efter snaror som folk tydligen tycker är roligt att lägga ut för att fånga djur. Det värsta är att de inte ens vill ha alla de fångar via snarorna så de låter bara dem ligga där de är tills de dör. Så vårt jobb var att röja undan såna, vi hittade dock inga. Förhoppningsvis för att det inte fanns några. 

Sen blev det Cub sitting ! Ja bilderna talar nog för allt!






söndag 21 juli 2013

En vecka

Ja nu är det söndag och jag är helt död efter gårdagens festande. Ja de kan verkligen festas här i bushen! Så idag ska jag göra så lite som möjligt.

Ikväll har jag varit här i en vecka. Tiden har gått så otroligt fort! Allt har varit så himla kul och enormt intensivt! Det är ju inte var dag volontärer har möjlighet att medverka i en "Game Capture" och fånga in alla djur som lyckats ta sig ut. Så jag har haft tur som fick vara med om det.

Bara på denna veckan har jag checkat av flera "att-göra-innan-man-dör"-punkter, som;
- Mysa med vilda lejon
- Brottas med impalor
- Åka helikopter
- Lagat mat åt hemlösa barn/ungdomar.
- Spotta bajs (vet dock inte om det var något man har på en att-göra-lista)


Mäster-klättraren Rusizi

Jag har ont i precis hela kroppen, men det är det såå lätt värt! Sängen är väl inte den skönaste här får jag väl säga men annars tycker jag allt är himla bra! Dock tog det mig 4 dagar innan jag hittade de "riktiga" toaletterna... så jag och mina rumskompisar har använt några riktigt sunkiga toaletter som bara funkat som någon sorts extra-toa. När vi såg de riktiga duscharna o toaletterna så kändes det som vi vunnit högsta vinsten! Så efter den upptäckten kan jag äntligen säga att toaletterna också är helt ok. Det är buffé varje dag här, frukost, lunch och middag. Det är väldigt bra mat och en del att välja på, även om det är ris och potatis varje dag i regel. Några av de andra tycker det börjar bli tråkigt att äta typ samma, men jag får nog ändå säga att jag tycker det är väldigt bra. Här är möjlighet att köpa annat om man vill variera.

Det är så otroligt fint på Antelope Park! Hästarna går helt fria så plötsligt en morgon kan man ta ett steg utanför vårt rum och plötsligt står där en häst. Det går en kanal precis 30 meter från där vi äter och häromdagen kunde vi se när elefanterna kom dit för att dricka och svalka sig, när vi satt och åt vår lunch.

Det är oerhört kallt här om kvällarna. Dubbla byxor och 4 tröjor som gäller! Men dagarna är helt fantastiska! Jag är glad det inte är varmare än vad det är, för då hade jag aldrig orkat hålla igång som vi gör varje dag.
Nu har även killen från Animal Planet åkt hem så nu kan man slappna av igen och inte vara rädd för att göra bort sig inför hela världen haha!

Jag & Ruvubu



torsdag 18 juli 2013

Äta bajs och besöka Midlands Children Hope Centre

Ja, det är verkligen inte mycket bättre än vad det låter.

Vi hade Tracking som första pass idag. Vi fick lära oss hur man överlever bushen. Helt otroligt. Hur man gör tandborstar av ett visst träslag och vilka spår som till hör vilka djur! trodde inte det skulle bli så överdrivet kul men får faktiskt säga det var riktigt intressant!

Sen tar guiden upp lite impala-bajs i handen (påminde om hasselnötter typ). Min tanke är IIIUUUHHH han tar i det! Vad jag inte visste var att jag några minuter senare skulle ha det i munnen....Vi gick med på att leka en liten lek. Vi visste inte vad den gick ut på men plötsligt tog guiden en bajslort i munnen och spottade i väg det så långt han kunde. Nu var det vår tur att spotta o se vem som kunde längst. Det tog ett tag med tvekande o velande. Sen jävlar ville ingen vara fegis så ja, vi stoppade bajset i munnen och spottade.....hahahah det smakade absolut ingenting vill jag bara försäkra alla om, och det var inte färskt!


Sen hade jag anmält mig att åka in till drop-in center i Gweru för hemlösa barn. Det var verkligen gripande att se hur de levde! Vi gick o handlade mat som vi sedan tillagade till dem. Det var en heldag med barn och ungdomar mellan 5-20 år skulle jag gissa, bara pojkar. Känslan när vi skulle gå till en fotbollsplan och man plötsligt känner en liten, liten hand ta tag i ens egen. Wow, han höll stenhårt hela vägen. Alla var så glada och pratglada. Dessutom älskade de att bli fotade! Posade som tusan! Helt underbart! Bilder kommer! Imorgon ska vi anordna en pizza-och-film-kväll för dem. Det såg de verkligen fram emot! Men jag vet inte om jag ska deltaga eller stanna på antelope park.



Slutligen avslutade jag arbetsdagen med en helikoptertur över Antelope Park! Det var riktigt häftigt!
Varje dag kl 18,15 har vi möte i vol-lounge, och fick då reda på att de blir ännu en Game Capture imorgon. Jag var ju med att fånga in Wildebeest (haha fick just kolla upp vad det var på svenska, Gnuer!), ja fånga in gnuer alltså! Sen fick de in Zebrorna idag och imorn ska jag vara med att fånga impalorna. Det går inte riktigt lika dant till då man ska kasta nät över dem och brottas lite^^ haha ja eller nåt. Får berätta mer när jag faktiskt fått vara med om det.
Wildebeest/ Gnu

Just ja! Jaa det var Animal Planet som filmar oss.. Han var med på vår andra, mer informativa Lion-Walk, den som gjorde klart för mig att vi kommer lejonen mycket närmre än vad jag kunnat ana! Tänk när det folket här har mer "pli" på vilda lejon med instinkter som kan ta över när som helst, än vad folk kan ha på sina små hundar, bara genom att veta hur de fungerar som djur! Hur man undviker att "leda" djuret till att göra fel. Bara vara "pack leader" som Cesar Milan hade uttryckt det. I detta fallet står t.ex. Dan, vår vol-ledare, i en föräldra-roll till lejonen. Så han bara gör vad lejonhonan hade gjort. Uppfostrar. Helt otroligt.
Så för alla som undrar, nej lejonen är absolut inte tama, de har bara uppfostrats till att inte se människor som mat. Så vårt jobb är att bibehålla det genom att se till att inte göra saker som får lejonen att se oss som byte eller någon att leka med. Skulle de en gång lyckas skada en person så är det kört. De får inte veta att de är starkare än oss. Jättecoolt! Ser fram emot nästa lejonwalk (utan turister då!)

tisdag 16 juli 2013

Två dagar på Antelope Park

Känslan när tåget lämnade stationen för att ta mig till flygplatsen var som i uppförsbacken på en stor bergochdalbana! Känslan när man sakta men säkert tickar uppåt i vagnen men nervösitet och en viss ”vad-har-jag-gett-mig-in-på”-känsla. Men man vet också att när backen är över och banan äntligen får fart så är känslan oslagbar!

Hela resan gick väldigt bra. Smidigt o så. Men jag träffade några olika att prata med längs vägen som jag kunde slå följe med och/eller bara tragga med. Väl i Kairo när jag skulle på flyget tyckte jag att en tjej pratade om att hon skulle till Gweru. Jag frågade henne om det var Antelope Park hon skulle till. JAPP! Francesca heter hon och har visat sig vara en fantastiskt härlig tjej. Vi, och en norska, Helene delar nu rum. Riktigt härliga tjejer båda två! Ja alla här är härliga. Från det att vi kom så var alla volontärer och de som jobbar här så välkomnande och ville prata.

Hela stället är helt galet fint! Hästarna och elefanterna går helt fria och man ska inte vara förvånad om de kommer upp till området vi äter våra måltider och där vi sitter runt ” the bum fire”. Det är så mysigt! Ikväll var det dock filmkväll med popcorn o grejer så det var inte så många där.

 Måndag 15/7
Hela dagen har vi mest bara haft introduktion. Sista dagsaktiviteten blev en Lion Walk. WOW ! Vi gick med två lejon på 1 år. Men så stora! Det var fantastiskt att följa deras beteende när de fick syn på ett gäng impalor. Jaktinstinkter som ligger så djupt i deras natur, de bara vet vad de ska göra. Dessa var lejon från steg 1. Tänkte jag skulle skriva mer om de olika stegen en dag. Rätt roligt ändå att hästarna går fria i samma område som vi har promenaderna med lejonen. Men de förvarnade hästarna med ljud när vi kom inom synhåll.

Lejonen gick med oss mitt i klungan av människor och kunde plötsligt bara vela stryka sig mot en eller lägga sig på ens fötter. Man fick dock hela tiden vara alert och aldrig vända ryggen till!

 Tisdag 16/7
Idag har vi fått vara med om massor! Vi skulle egentligen haft elephant-induction idag men igår smet en massa impalor, zebror och wildebeest från inhägnaderna. Så vi var några volontärer som fick hjälpa till med detta. Hela förmiddagen fick vi bygga en tillfällig inhägnad med hjälp av vajer och presenning som djuren sedan skulle ledas in i. Jag fick vara en av de som grävde hål till alla pålar som skulle hålla vajern. Några rensade marken fri från buskar, träd och annat som var i vägen där ”väggen” skulle gå. Sen grävde vi som töffar! Några andra högg ner träd som skulle bli de 3 meter långa pålarna. Sen kom vajern på plats och slutligen presenningen som vi fäste med ståltråd vi klippte upp från vajern. Under tiden som vi grejade blev vi filmade till ett program på Animal Planet (?) som skulle handla om volontärer och djur.  

Efter lunch fortsatte vi och blev sedan ledda till ett ställe längre bort. Då hade det även byggts en annan fålla likt en tratt. Det var uppbyggt så att när helikoptern som susade runt ovanför oss lyckats valla in hela hjorden mot fållan skulle vi stänga av sektion efter sektion ju närmre in de kom. Sjukt strukturerat och funktionellt med så enkla medel.

Det blå är trailern djuren skulle in i, det gröna är draperi-gatarna, (avgränsas av de svarta strecken)
Jag fick vara i ”huvudgaten” som hade många ingångar. Hjorden kunde komma från vilket håll som helst, men ju närmre in i ”tratten” de kom ju färre gatar och slutligen in i en lastbil som skulle ta dem till deras inhägnad. (Ja nu är det inga små inhägnader som vi kankse kan tänka oss i sverige utan dessa är verkligen stora).  Vet inte exakt hur många tusen tunnland. Hur som helst, vi fick gömma oss bakom presennings-draperierna och invänta hjorden, när de sprungit in så fick vi rusa som galningar med draperierna för att stänga av. Skulle något av djuren vända och springa tillbaka… Ja då var det bara att lägga benen på ryggen och fly till en av kanterna. Killen jag stod med berättade om zebrorna. Tydligen är de ett av de farligaste djuren i savannen. De är tydligen riktigt smarta djur och är galet snabba. En stillastående zebra kan hoppa 2-3 m rakt upp i luften över ett staket eller liknande. Så de vill man verkligen inte ha efter sig. Skulle de se att det var jag som stod och blockerade en utgång, då hade de jagat mig just därför. Så de fick inte se att man var den som stängde heller om de skulle vända om.
Riktigt häftigt. Och känslan när hela hjorden kom springandes var helt obeskrivlig!

Efter en lång dag i sol o savann så fick vi äntligen komma tillbaka till projektet och jag trodde vi skulle vila. ICKE! Det var bara och springa bort till maten och sedan skulle vi på Night Encounter, vilket innebär att man hänger med lejonen ut på jakt i mörkret. Vi fick inte se någon lyckad jakt denna gång, men nästa så hoppas jag på det!

Nu har jag  nog fått med det viktigaste tror jag. Jag är helt slut och det är dags att sova!

Imorgon ska vi få jobba med elefanterna hela dagen!


lördag 13 juli 2013

Resfeber!

Gårdagen var en fantastiskt härlig dag sådär sista dagen innan avresa! Jag fick prova åka wakeboard (vilket inte alls gick bra), åka på en ring och köra båt! Jag får säga att jag imponerades av mig själv att jag faktiskt hoppade i det isande vattnet, badkruka som man är. Idag märks det hur hårt vattnet kan bli med blåmärken och svullnader på benen och armarna. Men det är ju otroligt vad något så svårt kan se så lätt ut!

Sen blev det i alla fall full fart hem för att fixa det sista för att sedan hinna in en sväng till stan och ta några öl. Ja, även det blev såklart riktigt roligt!

I morse vaknade jag till kaffedoft och nybakta scones, det känns verkligen att man vaknar hemma hos föräldrarna!

Men nu springer tankarna runt som dårar i huvudet på mig - har jag fått med mig allt?! - har jag allt rätt för mig nu på flygplatserna?! - hinner jag?! osv. Ja, man kan säga att nu äntligen har jag faktiskt resfeber! Nu känns det verkligen att man ska iväg.

15:45 lyfter flyget sen är jag förhoppningsvis framme på projektet imorn kväll. Så nära men ändå så långt borta!