Victoria Falls

Ja det blev tillslut min resa till Victoria Fallen! Fredagen började med panik från min sida. Dan ringde flygbolaget och hjälpte mig boka min flygbiljett (Vic falls - Harare) men mitt under samtalet fick jag fullständig panik och han var tvungen att lägga på. Det gjorde ont i hela kroppen att behöva lämna Antelope Park och alla underbara människor, så om det bara var två dagar innan min slutliga hemresa.

Hur som helst. Jag samlade mig och fick sedan skjuts tillsammans med en annan man som också skulle till Victoria Fallen. Vi tog bussen som först stannade i Bulawayo där vi skulle göra ett bussbyte. Där träffar jag Carlos som sedan visar sig ha sittplats intill mig resten av resan (dvs 8 h). Plötsligt kändes inte resan så lång längre och det blev snarare en väldigt trevlig bussresa mot Vic Falls.

Väl framme i Vic falls stad hade jag ingen aning om något. Jag visste inte vart jag var, om jag blivit avsläppt mitt i stan eller långt utanför. Det var mörkt ute och jag visste jag var bara tvungen att försöka hitta någonstans att sova.
Jag hade tur då mannen som också åkt från Antelope Park hade en taxi som han skulle ta, där fick jag åka med. Taxi-chauffören blev sedan min privata taxi resten av tiden i vic falls. Han hjälpte mig att hitta ett ställe att bo på och att lösa ut min flygbiljett dagen därpå.

Det blev 2 härliga dagar med efterlängtad värme. Sista veckan i Gweru, där Antelope Park ligger, var iskall! Molnigt och runt gissningsvis 13 grader. Inte alls vad jag hade förberett mig på. Men i vic falls var det riktigt varmt och skönt. Jag var så glad jag hade träffat Carlos på bussen för vi bestämde sen att träffas både lördagen och söndagen med. Jag mötte upp honom och en vän till honom vid fallen och avslutade dagen med en god middag. Restaurangen bjöd på härlig underhållning med dans och sång och man fick verkligen "afrika"-känslan även om man var i en turist-stad.

På söndagen besökte vi en krokodil-farm. Stora, feta och inte alls så söta krokodiler fick vi se. Resten av dagen skjutsade chauffören oss till en liten park där vi satt och fikade och bara njöt av resten av dagen innan jag skulle till mitt flyg.

Crock Jr.

The Big Tree. 

Parkhäng

Såhär i efterhand är jag väldigt glad jag åkte till Victoria Fallen. Jag hade nog inte stått ut med tanken att jag varit i Zimbabwe och missat det. Men jag får erkänna att det var jäkligt jobbigt varje kväll och morgon när man låg ensam i sitt rum, mitt ute i ingenstans, och bara ville tillbaka till Antelope Park. Tack vare härligt sällskap blev Vic Falls, även det, en upplevelse för livet och jag är glad att jag hade modet att åka dit även om jag gjorde det helt ensam.

"Äh man hittar alltid folk att prata med på vägen" var vad jag sa innan jag åkte.

Och visst gjorde jag det. Härliga människor dessutom!